Så här i halvleks-tider får jag allt oftare höra, att nu har jag det värsta framför mig och att slutet av graviditeten känns dubbelt så lång som början. Alla sådana kommentarer trycker verkligen ner en i skorna och gör en osäker och lite rädd. Här går jag och mår oförskämt bra och trivs med vår lilla prinsessa i magen, och så vill folk redan nu att jag minsann ska vara inställd på elände. Blir så trött av sånt där,och försöker stänga det ute.
Blev därför så väldigt jättesuperglad i dag när jag fick ett mail från en gammal klasskompis som skrev så här positivt om sina upplevelser i samband med graviditeten och förlossningen (bara måste dela med mig av det):
Under min graviditet så fick jag så många gånger höra av kvinnor som fått barn att -usch stackars dig vad du har framför dig! Du kanske mår bra nu men på slutet.. ojojoj va du kommer må dåligt och hata att vara gravid. Och FÖRLOSSNINGEN, ja herregud vad alla ville skrämma upp en! Och så fel de hade!! Jag mådde prima och hade inga problem med att gå nästan 2 veckor över tiden och förlossningen var helt underbar! Självklart är det en känsla/smärta som man inte är bekant med men med rätt inställning, andning och fokus är det en fantastiskt upplevelse lååååångt ifrån så skrämmande som många återger. Jag minns väldigt väl att jag dagen efter förlossningen tänkte att det här gör jag gärna om i morgon......
Herregud vilken utläggning! Men jag kan bli riktigt pissed när jag tänker tillbaka på hur rädd man var helt i onödan pga folks besatthet av att berätta om sina skräckförlossningar (som jag delvis tror att de skapat helt på egen hand). Det är jätte bra att prata om och förbereda sig inför förlossningen men då enkom på ett positivt sätt. :=))
Tänk om fler kunde ha den här inställningen och vara så generösa med sina positiva upplevelser, och inte bara spä på så fort det är något negativt de vill dela med sig av!!! Helt underbart skrivet (än en gång stort tack till avsändaren - det här gjorde min dag!), och jag ska tänka på de här orden varenda gång någon vill trycka ner mig med foglossningar, hemorojder, andningssvårigheter och skräckförlossningar. Och när jag sedan själv har erfarenheten från hela förloppet, så ska jag bara dela med mig av det positiva och aldrig skrämma någon annan stackare.
Jag är dessutom övertygad om att vår lilla prinsessa är en snäll en, som inte tänker göra de sista graviditetsveckorna sura för sin mamma, och jag tror framför allt på att min förlossning kommer bli precis så som jag tänkte den från början (innan jag började bli uppskrämd): häftig och avslappnad!
Positive thinking, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar