Obekvämt

I går var första dagen i min graviditet som jag tyckte att det var aningens obekvämt att vara just gravid. Det spände och drog något vansinnigt i magen, och svanken värkte no matter hur jag vinklade kontorsstolen. Lillan var så klart också sitt allra lugnaste jag, så att jag var lite orolig ovanpå det andra eländet. Trött som tusan var jag också, eftersom jag inte kunde somna om efter toalettbesöket vid 03.00 natten innan...

Därför överlät jag middagsinköpen till Tomas och gick hem direkt efter jobbet och la mig raklång på sängen för att sträcka ut och vila. Men då blev det så klart värsta hålligånget i magen, mer än nånsin förr: magen studsade upp och ner och åt sidorna. Verkade som om någon hade himlans roligt därinne! :-) Och då är det svårt att sura, jag blir ju så glad av att känna henne röra sig där inne!

Ringde ändå mamma och beklagade mig över spänningarna i magen, mest för sakens skull (hon är ju min mamma, vem ska jag annars beklaga mig för?), och fick så klart bara höra att: Ja, så är det vissa dagar...det är inte bara trevligt hela tiden när man är gravid... Buhuuhuhuhu! Sen slog hon om till det betydligt trevligare samtalsämnet shopping, för hon hade just länsat Valen i Trelleborg på kläder i strl 56. Var så mycket hon räknade upp att jag redan glömt allt, men hon har det med sig i kväll när hon och pappa kommer hit för en fördrink innan teatern (Mordet i Midlands på Intiman). Ska bli himlans mysigt att gå på teater och sedan ut och äta med dem - börjar ju bli lite av en tradition nu att vi gör det i januari/februari.