21+0

Ny vecka igen. Trots att det ibland känns som att jogga i slow motion mot målet (2/6 2009), så går det ändå undan. Redan vecka 22!

Så här skriver FL:

Nu har vi ett barn i magen, inte längre ett foster! Och nu är det faktiskt inte långt kvar tills bebisen kan klara livhanken om hon skulle få för sig att komma ganska mycket tidigare. Men vi får hoppas att hon stannar där inne och växer och frodas!

Så här skriver gravid.se:

Ca 500 g nu, ungefär som ett smörpaket!Och ganska lång nu ju, bara mellan huvud och rumpa är det 19 cm, benen är väl minst hälften av det, så runt en linjals längd, då :-)

.

Här hemma är det lite sura miner. Tomas kläckte just ur sig att han tycker det är lagom om jag är mammaledig till mars 2010, att han därefter tar vid fram till sommaren och att Bönan får börja dagis vid ett års ålder. Vilken värld lever han i? Det kan inte vara i min i alla fall, för där är mammorna hemma i minst ett år, därefter tar pappan över (eventuellt, men oftast inte, faktiskt) och så börjar barnet dagis runt 1,5 års ålder. Men han menar att "alla" tjejer han vet är lediga typ sådär 7-8 månader, tills efter de slutat amma, och sen går de tillbaka till jobbet. Varför skaffar man barn i sådana fall??? För vems skull? Dagispersonalens???

.

För Tomas är det en ekonomisk fråga, men vi har det långt ifrån dåligt ekonomiskt och kommer klara oss med oförändrad disponibel inkomst genom att bara dra in på vårt nuvarande månadssparande om den som är föräldraledig av oss tar 75% föräldrapenning i månaden, det är inte dåligt. Önskar att han för en gångs skull ville sluta tänka på siffror och känna med hjärtat. Inte ska väl vår prinsessa vara yngst på dagis? Fy...

.

Barn är bara små och hjälplösa en gång, snart nog är vår lilla stor och tuff, och vill klara sig själv - jag tänker då passa på och njuta av varenda dag och ta en riktigt lååååång mammaledighet, mysa och verkligen lägga allt krut på mitt barn. Och vem vill sätta sitt barn på dagis när de just lärt sig gå anyway, om de inte är tvingade till det? Helst ska de väl ha hunnit spetsa till armbågarna lite också, så att de inte försvinner i det allmänna kaoset på dagis...

.

Tidigast september 2010 ska jag vara tillbaka på jobbet. Tidigast! Och min chef sa åt mig att absolut inte ha för bråttom tillbaka, jobbet är där och väntar på mig - bebisen är bara bebis en kort tid. Och hon vet alldeles för väl, hennes yngsta blir två nu i april.

.

Och nu ska jag se fjärde avsnittet av Jordmödrarna!

Bye, bye.