Min dag (Mors dag!)

I dag firar jag min första Mors dag. Tomas ordnade och "hjälpte" Vendela så att jag fick färska ostfrallor och god frukost i trädgården i morse. Lillan bidrog på sitt vis, och sov snällt hela tiden, så att jag till och med hann läsa alla födelseannonserna i B-delen (Sydsvenskan) - mina favoritsidor i hela tidningen och de jag alltid läser först.

Större delen av dagen ägnade jag sedan åt att måla vår nya ytterdörr i vitt. Hade bikini på mig och struntade totalt i att min putmage med linea negra kunde beskådas av vilken trelleborgare som helst som hade vägarna förbi vår gata... Fick nog allt lite färg på ryggen! Tomas drog Vendela i vagnen och gick en sväng på sta'n under tiden.

Nu i kväll är vi i Slågarp och grillar amerikanska hamburgare och firar min mor. Julio Iglesias på stereon, skön värme och vila i en solstol - nöjd med dagen!

Min dotter

3 veckor

I dag blev lilla hjärtat tre veckor!! Hur går det ihopa? Hur kan tiden gå så snabbt? Lipade lite när jag grattade henne på 3-veckorsdagen...

I kväll har det för ovanlighetens skull varit ganska så bökigt och gnälligt. Lillan har velat hänga non-stop vid mitt bröst, och två gånger har hon fyllat blöjor med bajs, så jag antar att hon haft knip i magen och inte kunnat sortera intrycken - sötisen! TRodde att jag lagt henne för kvällen, men nu vaknade hon...och det låter som magknip igen....
Ciao

Skötbordet - the neverending story...

Skötbordet, som jag valde med sådan omsorg, visade sig vara skit utan dess like. Fronten bestod av pressat papper och bröts när pappa skulle dra åt skruvarna vid monteringen i förra veckan. Tomas och pappa körde raka vägen in till Ilva med skiten igen, och fick tillbaka pengarna. Nu är det alltså tillbaka på ruta ett. Varför ska dte vara så svårt att hitta ett snyggt skötbord???


För tillfället har vi skötplats i enda änden av vårt stora matbord, men det hade absolut varit smidigare om jag haft ett riktigt skötbord. Får väl ta tag i jakten igen i morgon, efter att jag haft hantverkare och Anticimex på besök (besiktning av huset).



I morgon ska jag också börja mitt nya liv vad gäller motionering. Inga avancerade grejer, men jag måste börja ta långa promenader om dagarna så att jag går ner de gravidkilon jag har kvar. Ingen panik egentligen, har ju gått knappt tre veckor sedan jag var stor som en flodhäst, men sommarne är här vilken dag som helst och jag har ingen lust att köpa ny sommargarderob eller visa mig i bikini med vetedeg på magen, så det blir till att rúlla vagn som bara den här i Trellerullehulla :-)

Lillan har fått fula hormonplidor i hela ansiktet. Inget kul alls. Men jag letade fram min favoritbild av älsklingen so far, delar med mig av den så länge - så kommer det nya bilder när eländet försvunnnit igen.

Long time, no hear

Jag har inte glömt bort min blogg, men att installera dator och bredband är inte prio ett när man har liten bebis och lever i flyttkaoset från helvetet. Men om man är på söndagmiddag i Slågarp så kan man stjäla till sig ett par minuter vid mammas laptop, eftersom det alltid finns mostrar här som slåss om att få hålla lillan när hon slår upp ögonen.

Vi har hunnit med att vara på BVC två gånger senn vi kom hem från BB. Första gången hade Vendela bara gått upp 55 gram (från att vi blev utskrivna från BB), så vi fick en ny tid fyra dagar senare redan, så att sköterskan fick se att det gick åt rätt håll. I förrgår var det ny vägning, och då hade vi (med hjälp av gammelmormors huskur: svagdricka och mjölk) fått riktig sprutt på bröstmjölken, så lillan hade ökat 145 gram på de fyra dagarna, lycka! Nu väger hon lika mycket som när hon föddes igen, och gulsoten verkar vi äntligen ha fått bukt med.

I övrigt kan jag meddela att vår prinsessa är ett riktigt A-barn. Hon sover gott större delen av dagen, och på kvällarna är hon väldigt gärna med och tittar och lyssnar. Vid 22-23-tiden lägger vi oss, och sen är vi bara uppe en gång (vid 3-tiden ca) för att amma, sen sover vi igen. Jag vaknar vid 7-8-tiden, men lillan sover vidare en stund till där efter, så jag hinner alltid äta frukost och fiffa till mig innan det är dags att byta på och klä henne.

I går var Vendela på sitt livs första bröllop. Hon skötte sig exemplariskt, sov mesta av tiden och lät sig beundras lite då och då. Väldigt många av gästerna (vänner och bekanta till oss) pratade om att de också är sugna på barn nu, det känns verkligen som att vi startat något av en trend här :-) Kul! Hoppas att de sätter igång snart, så att lillan får många kompisar snart!!

Flyttlasset går

Bloggtystnaden här beror på bl.a. på att bredbandet är flyttat till ny adress...och att vi är kvar på gamla adressen till i morgon (sen går flyttlasset!). Men sen beror det så klart också på att mammarollen är krävande: nu finns inte utrymmen för hur mkt tid som helst framför datorn!

I natt sover vi över hos Vendelas mormor och morfar eftersom hela köket redan är flyttat till nya huset, och det dessutom är cirka 15 grader i vår lägenhet. Snål-hyresvärden har redan stängt av värmen nför sommaren, och det känns inte ok att lilla prinsessans händer är blåa av köld. I natt låg hon tätt intill mig under mitt täcke, vågade inte lägga henne i hennes egen säng på grund av kölden!! Sinnessjukt...

Fixade barnförsäkringen till lillan i dag, och så ringde BVC i dag och gav oss tid för första besöket (måndag kl 10.15!). Annat stort som hänt sen senast är att Vendela tappade sin navelstump i morse och att hon fick ett personnummer i går! Varje dag är det något nytt och spännande som händer.

Nu blir det svenska jordgubbar till efterrätt här - vi hörs (förhoppningsvis) snart!

Denna hicka!

Min syster förevigade Vendelas hicka på film. Liksom i magen så hickar vår prinsessa flera gånger om dagen!

Förlossningsberättelse

Tisdagen den 5 maj var vi på Lemongrass på kvällen för att fira min syster, Danni, som fyllde 27 år. Vi åt gott - jag tog chilli pepper squid till förrätt och creamy curry prawns till varmrätt. Mmmmmm... Vid 23 bröt vi upp och tog en taxi hem. Vaknade första gången vid 01 och gick på toaletten. Blev därför förvånad när det var dags igen redn kl 02.15. Reste mig från sängen och kände hur det rann längs benen. Tanken "nu gick nog vattnet" for genom mitt huvud, men det var en så skrattretande tanke att jag slog bort den - "det är ju flera veckor kvar ju..." I hallen flödade det på och då var det inte längre någon tvekan. Sprang in på toa och tog en handduk och höll emot medan jag ropade till Tomas:

-Älsk, jag tror faktiskt att vattnet gick...faktiskt.

Sen blev allt ganska förvirrat, jag la mig på sängen och ringde förlossningen medan Tomas klädde sig och sprang för att hämta bilen. Gick därefter och tog en dusch och klädde mig bekvämt, sms:ade de jag lovat om att bebisen var på G, och ringde mamma.

Strax innan 03.00 kom vi in på förlossningen på UMAS, där jag fick visa trosskyddet för en barnmorska. Fick temp, blodtryck och CTG taget, och tilldelades en osexig "städrock", binda och nättrosor. 03.05 gjordes en vaginal undersökning som visade att jag var öppen 6 cm!!! Började gråta - blandade känslor. "Oj, vad snabbt det går". "Gud, så skönt...jag har ju inte kännt NÅNTING!!!"

Fick ett lavemang (Tomas passade på att flytta bilen, hehe) och pratade en bra stund med BM om förväntningarna på förlossningen. Kändes bra när hon sa att "med din långaa, smärta kropp så kommer detta gå superbra och snabbt - du ser ut att vara född att föda barn"!!! Där fick självförtroendet verkligen en boost!

BM läste sen mitt förlossningsbrev och kom sen in med en pilatesboll. Satt sen på den tills det började bli ljust, gjorde liggande åttor och hoppade för att vidga bäckenet. När jag var öppen 7 cm började jag känna av värkar, som mensvärk på framsidan av magen. Molade mest och profylaxandningen var helt klart tillräckligt som smärtlindring. Att jag rörde mig hela tiden bidrog säkert också till att lindra smärtan. Mellan 7 och 8 cm stod jag upp mycket och hängde mot Tomas. Vi lyssnade på soft musik från iPoden och liksom dansade. I värkarna andades jag som jag lärt mig på profylaxen och liksom la tyngden från ena till andra foten - kändes skönt att få röra mig...

BM kom in och konstaterade att jag var öppen 8 cm och föreslog att jag kanske skulle lära mig hur lustgasen funkar ifall det plötsligt skulle bli mer intensiva värkar. Gjorde så, började på 50/50 men kände att dte inte behövdes riktigt än. En timme senare kom BM in igen. Fortfarande öppen 8 cm, lite trist men med tanke på hur snabbt de tidigare cm gått, så var det ändå ok. (Har ingen uppfattning om tidpunkter från här, tyvärr).

Morgonpasset gick på vid 07.00, och jag presenterades för den Bm som förlöste lillan på eftermiddagen - underbart trygg person. Kändes superbra, även fast jag blev lite fundersam när hon sa att hon "hoppades att hon skulle hinna vara med vid förlossningen". Tomas reagerade nog också och undrae hur länge hon jobbade till? Till 15.00, sen kommer eftermiddagspasset. Minns att jag tänkte: Herre Jesus, har bebisen inte kommit till oss innan dess? Hur lång tid tar sånt här egentligen?

Den nya BM'n gjorde ny undersökning och det visade sig att jag var fast på 8 cm. Det gillades inte, så jag fick värkstimulerande dropp, 10 ml/timme och det var en chock! Plötsligt kom värkarna så tätt och intensivt att jag var tvungen att ta lustgasen. och den gjorde så att det tutade och brusade i öronen. Vrålade till Tomas att för helvete se till att de tog bort dte där droppet pronto. Hörde genom tutandet hur han föll till golvet. "Just my luck - den ende som kan nå larmknappen har svimmat...", tänkte jag. Men det där har jag bara hallucinerat, Tomas stod på andra sidan om sängen och han svimmade inte alls, utan larmade så att BM kom in och sänkte droppet till 2 ml/timme. Då gick det framåt i ett lugnare, mer hanterbart tempo.

Öppnade mig sedan stadigt igen, men de två centimetrarna, mellan 8 och 10, var inte roliga att genomleva. Hade väldigt ont i värkarna, som kom allt tätare. Smärtan satt på framsidan bara, inget alls i ryggen, så Tens hade nog varit svår att placera effektivt.

Lillan kom allt längre ner i förlossningskanalen och så snart det gick fick hon en skalpelektrod placerad på hjässan. Kände plötsligt att jag ville krysta och frågade om jag fick? BM sa att det inte var dags för det ännu, men att det kanske kunde kännas så för att lillan pressade mot ändtarmen. Trots lavemanget kände jag hur Bm torkade mig. Inte alls så skämmigt som jag trott, när man har så ont så bryr man sig inte om sådana petitesser som lite avföring...hehe.

Hängde över sängkanten , satt brett på knä och andades lustgas i värkarna. Blundade hela tiden, så Tomas sa till när värkarna började, gick jättebra - ett riktigt team work! Mitt i en värk, hög på lustgas, hör jag min mammas röst.

"Hej lilla hjärtat, vad duktig du är. Alla säger det i korridorerna, att du är en kämpe..." Etc etc.
Trodde jag hallucinerade, men nä då. Mamma hade lyckats ta sig in, hahaha. Hon blev ju bundis med alla BM och sköterskor när jag låg inlagd i april , så när hon kom för at t lämna babylakanen (som vi glömt att packa i BB-väskan, och som jag ringt om tidigt på morgonen.) vid lunchtid, så kändes hon igen av en sköterska som sa att hon självklart kunde gå in och lämna dem själv till oss och säga hej.

Kände det som att jag blev 5 år, och ville inte att mamma skulle gå, men ändå ville jag ju att tiden i dte rummet skulle var min, Tomas och barnets. Så efter en liten stund gick mamma, och jag hörde BM säga till henne att nu dröjer det inte länge innan du är mormor. (2 timmar till tog det sen.....)

13. 50 var lillan helt nere vid bäckenbotten och jag fick vända mig om i gynställning (eftersom jag bett om hjälp i förlossningebrevet med att inte spricka). Vilken underbar känsla att få krysta!!! Kändes som himmelriket, även om det sved och brände ju längre ner lillan kom. Tomas assisterade med syrgas, som jag fick mellan krystvärkarna. En liten stund efter jag börjat krysta kom förlossningsläkare inrusande och sa att lillans hjärtljud gick ner och att jag fick två-tre krystvärkar till på mig att få ut henne, annars skulle de hjälpa bebisen ut med sugklocka.

Jesus, tänkte jag, inte sugklocka...vill inte brista... Och sne tog jag i för kung och fosterland. Hörde efter ett par värkar BM säga: Nu kommer er lilla flicka med nästa värk! Vilken känsla. Tusen tankar hann rusa genom skallen medan jag väntade på den värken. Det brände och sved, men var ändå inget jämfört med värkarbetet mellan 8 och 10 cm.

Så kom sista krystvärken, och så sa det splash...eller plupp! Klockan var 14.06 (krystade altså i 16 minuter). Och ut kom en blå liten varelse. Tomas storgrät, så att han skakade. Jag lyssnade intensivt efter skriket. BM klippte navelsträngen (det fannas ingen tid att låta Tomas göra det) och förlossningsläkaren sprang med lillan till skötbordet där hon gnuggades och fick extra syre. Så hördes plötsligt lite gnäll och sen blev det riktiga skrik. Och då äntligen kom mina tårar. Tårar av lättnad och glädje, av utmattning och stolthet. Och oändlig kärlek till Tomas och vårt barn.

Fick veta att jag inte spruckit alls i mellangården, men lite grann på de inre blygdläpparna. På vänstersidan fick jag en del stygn, på höger behövdes inga. Kände absolut ingenting när jag syddes, eller ens när jag fick bedövningssprutan - för då hade jag just fått min lilla dotter till mig. Låg med henne på magen och grät glädjetårar och tittade in i hennes fina, fina ögon.

3090 gram vägde hon, och 48 cm lång var hon. Huvudomfånget var 34 cm.

Sammanfattningsvis fick jag alltså exakt den drömförlossning jag hoppats på: jag var rörlig in i det längsta, klarade mig länge på andningen och sen med lustgas. Framförallt klarade jag mig utan epiduralen (vilket jag är ganska mallig för, hehe - även fast jag vet att man inte får någon medalj för att man klarar sig utan). Jag fick aldrig panik, skrek inte eller grät, utan höll mig lugn och grymtade och gnällde nog mest när det gjorde ont. Fick mycket beröm och positiv feedback från BM och Tomas, kände mig hela tiden som number one, som superkvinnan, urmodern...starkas i universum! Tomas säger att jag sa, nån gång mellan 8 och 10 cm, att Vendela tyvärr får bli ensambarn, fär "detta gör jag ALDRIG om". Men, handen på hjärtat, jag ser fram emot nästa gång. och nästa. Och kanske nästa? Det är verkligen den bästa upplevelsen jag någonsin haft, och jag hoppas att jag lyckats förmedla det här och inte skrämt någon!

Kram från Vendelas mamma

Mitt förlossningsbrev

I morgon tänkte jag göra bokslut över min förlossning, men innan dess kanske det kan vara kul att läsa om de önskningar och föreställningar jag hade INNAN det smällde, hehe?

Förlossningsbrev från Mamma Sträng(79xxxx-xxxx)

Hej,

Vi väntar vårt första barn och är både nyfikna och (positivt) vettskrämda inför förlossningen. Det är mycket vi som ”lekmän” har idéer och uppfattningar om efter att ha gått gravidyoga, profylaxkurser och läst, läst, läst…, men vår huvudsakliga inställning är en stor ödmjukhet inför den yrkeskunskap som finns på förlossningsavdelningen.

Med förhoppning om ett gott samarbete!

Mamma och Pappa Sträng

Jag vill inte:
Ha sterila kvaddlar
Helst inte veta om jag spricker/spruckit och/eller ni måste klippa. Om möjligt vill jag inte veta om ni syr ihop mig efteråt – den infon vill jag hellre få efteråt i sådana fall.

Jag vill gärna:Få taget ett koagulationsprov direkt jag skrivs in med anledning av ökad blödningsbenägenhet, se min journal.

Under öppningsskedet vill jag gärna:
Bada el. duscha
Ha tillgång till pilatesboll
Ha tillgång till TENS
Prova massage, värmedyna, olika ställningar som smärtlindring – alla dylika tips från BM tages tacksamt emot!
Få hjälp med andning och avslappning (påminn mig att slappna av om jag spänner mig och håller andan!)
Bli påmind om att byta ställning om jag har benägenhet att ”fastna” i en viss ställning
Ha tillgång till lustgas när det bedöms vara rätt i tiden av BM.
Vara rörlig och stå upp/gå mycket

Smärtan under utdrivningsskedet tänkte jag försöka hantera med hjälp av följande metoder:Med hjälp av barnmorskan vill jag pröva olika ställningar för att hitta den lindrigaste.
Jag vill gärna bli påmind om att inte forcera (all hjälp och guidning från BM som förebygger bristning tages tacksamt emot!)
Kalla/varma omslag till mellangården samt ev bedövningssalva.
Lustgas, andning, avslappning
Ev. ”Stand-up epidural”

I övrigt vill jag gärna:Föda i optimal ställning med hjälp att minska risken för bristningar (smörja med olja i mellangården, hålla emot (perinealtryck)) – ”andas ut barnet”. Hoppas mycket på guidning från barnmorskan här!!
Ha ”stand-up epidural” om jag ber om det (eller annan bedövning enligt önskemål eller förslag från BM) – vill gärna veta när det är ”sista chansen” till sådan bedövning.

När bebisen är född vill jag gärna:Att navelsträngen inte klipps förrän efter att den har slutat pulsera
Att jag får hjälp med att driva ut moderkakan så naturligt som möjligt om den inte skulle komma av sig själv – ex. genom amning/stimulering av bröstvårtorna, upp och gå lite etc.
Att vi får lära känna varandra och mysa lite, samt ev. även få prova på amningen (om det är ok och möjligt?) innan bebisen vägs och mäts.

Sådan är Alexandra som person:Kan ha svårt att be om hjälp – tiger och lider ”Vill inte vara till besvär”
Blir lätt arg och irriterad när jag är hungrig, trött, rädd eller har ont
Har väldigt stort kontrollbehov

Är orolig för:
Att tappa självbehärskningen både psykiskt och fysiskt – att inte klara av att leva upp till den roll jag har i ”vanliga livet” som ”duktig flicka”.
Att drabbas av panik när värkarna blir för mäktiga och inte klara av att slappna av och andas.

Målbild
Vi har kommit hem med bebisen, all tre mår bra och amningen fungerar. Förlossningen är ett positivt minne.

Delmål
Sköta en del av värkarbetet hemma
Slutligen komma in på förlossningen och stanna där
Passerat spinaetaggarna
Öppen 10 cm
Bebisen född, ligger på min mage
Att få ligga i sängen tillsammans med barnet, titta, räkna fingrar och tår – ta in allt det stora!
Att barnet ammar för första gången

Vänliga hälsningar.

Mamma och Pappa Sträng

Kl 11.00 i morgon ska vi vara på BB för viktkontroll av lillan, så nu ska jag passa på att sova en liten stund, innan det snart är dags för amning igen...

God natt!

Välkommen älskade Vendela Jolie

Här kommer mitt första blogg-inlägg som MAMMA! Vår lilla prinsessa hade bråttom ut, och kom till oss redan i onsdags, den 6 maj 2009 kl 14.06 (på 36+0). 3090 gram vägde hon och 48 cm lång var hon. Hur kan man vara så liten och näpen??? Allt är ett enda lyckorus just nu, mycket hormoner i omlopp, så jag gråter för minsta lilla (mest av lycka!).

Berättar mer om allt spännande som hände i onsdags när allt lagt sig lite. Tills dess bjuder jag på några bilder av vår prinsessa.

Välkommen älskade, fina Vendela Jolie!

Bara lite drygt 2 timmar gammal

1 dag gammal

2 dagar gammal

På väg hem från BB, 8/5 2009

B-day

Mormor Viveca trodde definitivt att lillan skulle komma till jorden i dag, på moster Dannis födelsedag - men om det ska bli så, så borde jag väl ha känt av något vid det här laget, kan man tycka? Har haft ett par rejäla sammandragningar, men ingen som gjort ont. Har sovit i tre timmar efter jobbet också, konstigt hur jag lyckas med det och ändå kan somna gott på kvällarna. Förmodligen har det med allt tätare toalettbesök och onda höfter som väcker mig, att göra.

Danni fyller som sagt år i dag, och vi ska fira henne på restaurang någonstans i sta'n. Evigheter sen jag hade en anledning att klä upp mig lite och fick gå på restaurang, så här ska piffas. Men först ska jag springa ut en tur på sta'n och se om jag hittar en rolig present!

Ciao,

mamma Sträng

Förlossningsbrev

Nu är även förlossningsbrevet skrivet, och här näst ska jag ägna mig åt att göra en lista med schysst förlossningsmusik till iPoden, hehe. Blev riktigt nöjd med brevet, kortade ner det från tre sidor till bara liiiite drygt en sida! Fick framför allt med sånt jag INTE vill vara med om om jag får bestämma själv, och lade även in ödmjuka önskemål ang pilatesboll, TENS, badkar etc etc. Säkert inget de inte läser vareviga dag, de som jobbar på förlossningsavdelningen på UMAS :-)

Har legat platt på ryggen från 13.00 till 17.00 (yes, jag kan fortfarande göra det utan att må illa eller få svimningskänslor - fattar inte vad folk snackar om när de pratar om att det skulle vara ngt konstigt med en stor mage som trycker på cava vena... hehe), jag tar min 50%-iga sjukskrivning på fullaste allvar, således. Men nu ska jag packa ett par flyttlådor innan jag tar itu med musiklistan.

1 månad kvar...

Kom på just nu, när jag borstade tänderna, att det ju i dag är exakt en månad kvar till BF. Allt prat om att lillan kommer tidigare och min egen nojja över allt jag INTE hunnit med, har gjort att jag glömt att BF faktiskt är 2 juni! Jag kan ha så mycket som en månad och två veckor kvar att fixa och dona på!!!

Det gäller att tänka positivt.

Fast det gör ju inget om bebis vill komma tidigare, dock kan jag känna att det vore skönt om hon väntade till slutet av den här månaden, så att åtminstonde flytten var över...

I kväll har vi packat en hel del lådor med böcker och linne, och rensat och fyllt två svarta sopsäckar med papper och skräp från kontoret. Fattar inte hur man tänkt ibland, vissa av sakerna borde vi ju ha slängt direkt... I morgon blir det tvätt i tvättstugan för sista gången (whiiiii!!!), sen tar vi en sväng till tippen med de vi rensat ut (brännbart och sånt vi skänker till Myrorna) och därefter inom IKEA eller ÖB för att köpa på oss ett gäng nya flyttlådor.

Ska även försöka klämma in att skriva ett förlossningsbrev - i princip det sista som är kvar att packa ner i BB-väskan... Måste bara få tummen loss. Så svårt att veta hur man ska börja. Får väl googla och hitta nån annans att ha som utgångspunkt. Mycket att tänka på och komma ihåg, gäller ju inte bara ställningar och smärtlindring, utan även sånt som navelsträngsklippning (efter pulserandet upphört!) och amningshjälp.

Lata dagar på landet

För att stävja min "depression" i torsdags, så packade vi weekendbagen och drog ut till mina föräldrar på landet. Här har vi skämts bort med grill, sol, vila och mys - och Tomas har fått deklarera till halva släkten, hehe.

Och nu känns det lite bättre, nu tar vi en dag i sänder och kommer lillan så kommer hon. Lika välkommen oavsett när hon än behagar dyka upp. Resten runt omkring få väl lösa sig efter hand...