Kom på just nu, när jag borstade tänderna, att det ju i dag är exakt en månad kvar till BF. Allt prat om att lillan kommer tidigare och min egen nojja över allt jag INTE hunnit med, har gjort att jag glömt att BF faktiskt är 2 juni! Jag kan ha så mycket som en månad och två veckor kvar att fixa och dona på!!!
Det gäller att tänka positivt.
Fast det gör ju inget om bebis vill komma tidigare, dock kan jag känna att det vore skönt om hon väntade till slutet av den här månaden, så att åtminstonde flytten var över...
I kväll har vi packat en hel del lådor med böcker och linne, och rensat och fyllt två svarta sopsäckar med papper och skräp från kontoret. Fattar inte hur man tänkt ibland, vissa av sakerna borde vi ju ha slängt direkt... I morgon blir det tvätt i tvättstugan för sista gången (whiiiii!!!), sen tar vi en sväng till tippen med de vi rensat ut (brännbart och sånt vi skänker till Myrorna) och därefter inom IKEA eller ÖB för att köpa på oss ett gäng nya flyttlådor.
Ska även försöka klämma in att skriva ett förlossningsbrev - i princip det sista som är kvar att packa ner i BB-väskan... Måste bara få tummen loss. Så svårt att veta hur man ska börja. Får väl googla och hitta nån annans att ha som utgångspunkt. Mycket att tänka på och komma ihåg, gäller ju inte bara ställningar och smärtlindring, utan även sånt som navelsträngsklippning (efter pulserandet upphört!) och amningshjälp.
Hej du! Skönt att Miss B bestämde sig för att stanna kvar lite till i magen! Känner så väl igen mig i din oro att det inte ska bli som man tänkt. Jag fick låna en förlossnings-cd som gick varm i bilen, jag lärde mig andas mellan stoppljus och motorväg, haha! Jag kände verkligen att jag kunde den biten och när det väl var dags så skulle hela BB bli imponerad av min andningsteknik! Det som jag tyckte var skönast med kommande förlossning var att jag kunde inte göra ett skvatt, bebisen är i magen och den ska ut på ett eller annat sätt, oavsett hur ont det gör, hur arg och frustrerad man än blir så kommer bebisen ut, oavsett vilka förväntningar vi har. När jag fick reda på att Theodor var stor så raserades alla mina förhoppningar om en naturlig förlossning, konstigt egentligen att man kan ha förhoppningar om något som man aldrig varit med om förut. När läkarna började prata om snitt blev jag nästan helt förstörd, jag ville sååå gärna föda normalt! När dagen så kom och snittet var inbokat så grät jag som en stucken gris! Barnmorskan som kom in sen nästan pustade ut av lättnad för att jag grät! Hade jag inte gråtit över mitt snitt, DÅ hade hon blivit förvånad! I det ögonblicket jag hörde min underbare gosse skrika för första gången, så spelade det ingen roll hur han kom ut! Men, jag ska erkänna att det tog lång tid innan jag kom över snittet, besvikelsen var stor. Eftersom jag ville att åtminstone en grej i "föda-barn-historen" skulle bli som jag hade tänkt, så blev jag som besatt av amningen! Jag kämpade hårt för att det skulle fungera, och skam den som ger sig, jag ammade Theodor i nästan 13 månader!!! Ja, detta blev nästan som en novell, men det jag vill ha sagt är att när Miss B är redo så kommer hon. Oavsett om hon väljer att göra entré när du tvättar, flyttar, missat nåt på listan osv så kommer hon. Och du, jag kan lova dig, att när det än sker, så kommer du att vara redo! Och skulle det inte bli som du har tänkt, så kommer du över det. Huvudsaken är hon är frisk och kry. Lycka till! Kram
SvaraRaderaVille bara säga att förgående talare har skrivit många kloka ord! När bönan ligger där på ditt bröst, då saknar allt annat betydelse. DÅ är du nämligen lyckilgast i världen & livet stannar upp för ett tag!
SvaraRaderaGrattis till bara 1 månad kvar=)
Thes, mitt i prick!!! Kanonbra skrivet, det ger en verkligen en tankeställare. Säkert är det flera med mig som har tusen miljoner föreställningar om hur en förlossning bör vara, och hur man vill att den ska vara. Men man kan ju faktiskt aldrig veta hur och när det blir. Försöker verkligen ta allt som det kommer nu, och det hjälper att veta att BB-väskan står packad och klar, redo att tas i bruk, oavsett om lillan kommer på onsdag, eller om en månad. Och oavsett om hon kommer ut naturliga vägen eller med ett snitt :-) Tack för dina ord, gumman! Kram
SvaraRadera