Normalt är jag livrädd för att kräkas. Det var visserligen länge sedan jag hade maginfluensa, nu (*peppar, peppar*), och fyllekräkts har jag inte heller gjort sedan början av de 20, men jag minns fortfarande lite väl tydligt min paniska skräck för att kräkas, och hur mina käkar därför låstes, så att hela härligheten gjorde en volt i munhålan och kom ut genom näsan i stället. Aj, aj, aj...
Trots detta började jag nästan gråta av lycka när jag nästan fick upp frukosten över tangentbordet här vid 10-tiden. Ett tecken på att allt är som det ska med ärtan. Lycka!!!
Tror det var konsulten A:s parfym som triggade illamåendet, vedervärdig lukt. Fast jag vet att jag tidigare funderat på att köpa just den parfymen (Chanels Coco tror jag det är...nåja, någon Chanel-parfym i alla fall), så vid någon tidpunkt måste jag ju ha gillat den, hehe. Hur som helst, hon stod lutad över mitt skrivbord för att förklara olika nyckeltal i en rapport, och plötsligt steg min kroppstemperatur med 100 grader, jag började kallsvettas och hjärtat fladdrade något vansinnigt samtidigt som saliven rann till och jag blev vit i ansiktet (enligt A). Fick snabbt av mig yllekoftan, och A sprang efter ett glas vatten medan jag viftade med ett cirkuleringskuvert för att få kall luft till ansiktet.
För min del är det heeeelt ok om jag spyr varenda dag av den återstående graviditetstiden, om det innebär att den lill* har det bra där inne. Känner mig plötsligt lugn och tror att jag ska unna mig att bara njuta av att vara gravid i dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar