Var ett totalt psykbryt precis innan vul:et i dag, bölade i bilen dit, och bölade medan sköterskan tog blodtryck och blodvärden på mig. Bölade till och med när min snälle gyn frågade hur jag mår om dagarna... Ganska säkert graviditetstecken i sig, va? ; )
Hade lågt järnvärde. Det var väl första ledtråden till att allt står rätt till. Och ändå har jag ätit Mitt val Kvinna sen i november 2007!
Och när gyn kände på livmodern såg han nöjd ut, liksom när han kikade in på livmoderhalsen. Därefter blundade jag, vågade inte titta på skärmen när han stack in sonden för att se bebisen. Hörde bara hur han sa:
- Ja, nog är du gravid, alltid...och lite längre gången än du trodde, också!
- Slår hjärtat, pep jag?
På det svarade min gyn med ett skratt, och sa att om jag öppnade ögonen kunde jag själv få se... Och det gjorde det!
Och Bönan var så mycket större än jag trodde, såg ju ut som en liten, liten bebis! Små armar, och små ben, och en stor mage (som T anmärkte, haha). Och lilla livet rörde på sig också. Sprattlade till helt plötsligt, och som vi skrattade då. Det var en helt underbar känsla att se T så förundrad över att den lill* rörde sig därinne.
Är för övrigt på 8+4 i stället för på 8+2, i dag. Varje dag räknas så här i början, så vi tackar och bockar för att vi blev flyttade i rätt riktning. Nytt BF dock bara en dag tidigare, 29 maj 2009.
åååååh Benny Böna! Eller Benna Böna... vilket som. Så söt alleredan!
SvaraRadera