Pojke eller flicka?

Pratade med min syster tidigare i dag, och hon sa att hon först trott att det är en pojke jag har i magen, men att när jag ringde i går och berättade att allt var bra efter VUL:et, så fick hon en sådan stark känsla av att det är en flicka.

Jag blev lite ställd, själv har jag överhuvudtaget inte tänkt tanken på vilket kön det är. (Eller blir, kanske jag ska skriva - det är ju i den här veckan som könet bildas, även om det redan är bestämt vad det ska bli.) Jag har varit, och är väl fortfarande, så 100% fokuserad på att klara mig förbi den kritiska perioden, och att få se ett hjärta slå på VUL:et, att jag inte ägnat könet den minsta tanke.

T sa visserligen för ett par dagar sedan att han inte längre bryr sig om i fall det blir en flicka, eftersom Millie är så söt.

Jag: Och om Millie inte varit så söt, så hade en flicka varit ett problem för dig? Hade du inte blivit lika glad åt en flicka, menar jag?

T: Mjaaaa, inte problem...men det är väl klart att jag hellre velat ha en pojke. Det vill väl alla män?

Hoppas att det här med könet är en mognadsfråga, och att hans nya sätt att tänka beror på att han växer in i rollen som blivande förälder. Eller kanske är det så att vi alla önskar oss små spegelbilder av oss själva?

Jag önskar mig i alla fall först och främst en normal graviditet, i 40 hela veckor, och sedan en liten, frisk bebis, med tio fingrar och tio tår. Könet kvittar. Däremot tänker jag ta reda på om det är en pojke eller flicka innan födseln, eftersom jag tänker shoppa järnet till den lill* innan dess. Och det tror jag blivande mormor tänkt göra, också : )

I kväll ska jag möta upp bästa väninnan S för att gå på invigningen av en ny hamburgerrestaurang här i Malmö. Ska visa VUL bilden för henne då, och njuta lite av att vara gravid och längre gången än jag trodde. Bonus!

Men nu ska jag vila en stund. Har varit läskigt trött i dag, fast jag somnade vid 22-tiden i går. Har även varit illamående mellan frukost och lunch, och det tar ganska mycket på krafterna att se normal ut när det känns som att golvet gungar under en. Längtar sååå tills jag kan berätta för alla om hur trött jag är och varför, så att de fattar varför jag kanske inte är super produktiv just nu.