Världens lyckligaste!

Äntligen vågar jag andas ut! Vår lill* Böna mår kanonbra, och Bm som gjorde NUPP var alldeles till sig över hur fina bilder hon fick på hjärta, hjärna och nacke på lill*n. Risken för Downs syndrom eller annan kromosomavvikelse beräkandes till 1 på 12603. Precis som jag sa: slår bara hjärtat, så vet jag att vi kommer få fina värden på NUPP:en.

Vår lilla älskling låg på mage och sov när BM började undersökningen, och hon buffade och knuffade för att få Bönan till att vända sig på rygg, för att enklare kunna mäta nackspalten. Bönan envisades , men till slut rullade h*n över på sidan och låg då och tittade rakt på oss. Och sen viftade h*n med handen vid ett tillfälle, kändes som om h*n hade full koll på att vi kikade in där. Men det är egentligen helt otroligt vad man kan se redan. Alla fingrar och tår (eller benen i dem i alla fall), hela ryggraden, hjärnan, alla kamrarna i hjärtat, urinblåsan (som var full av fostervatten..lill*n var visst väldigt kissnödig!) och ögonen. Helt otroligt!


Fick nytt BF, 2 juni 2009, så det betyder att jag kastades tillbaka i första trimestern och att jag är på 12+5 i dag, istället för på 13+3. Surt, sa räven, men viktigast är ju att allt var bra där inne!

Till blivande mormor och mosters stora förtret kunde vi ännu inte få reda på könet, men den 9/1 2009 ska vi tillbaka för kompletterande UL (lilla hjärnan kunde hon inte se så mkt av som hon önskade, eftersom bebis var för liten), och då lovade hon att berätta om hon kunde se. Hon förstod ju mkt väl att vi vill veta för att ev kunna förbereda oss för en liten blödarsjuk kille.

Fick förresten med oss två jättefina bilder från UL, men jag kan lägga in dem först när jag hälsar på hos mamma o pappa nästa gång, eftersom de har scanner.

Jag är verkligen jordens lyckligaste i dag. Är sååå tacksam och glad för att allt var så bra där inne! Firade på Lemongrass med Danni, Henrik och Tomas, och Danni kunde inte hålla sig utan berättade för servitrisen att jag är gravid - bara för att hon får... För nu är det ju ingen hemlighet längre!

Redan nästa vecka ska vi tillbaka till Cura, då för inskrivning hos min supergulliga BM, Anki. Har hört att de lyssnar efter hjärtljuden då, ser supermkt fram emot det!

Nu ska jag krypa till kojs på egen hand, Tomas ligger på natt-tåget upp till Stockholm, kommer hem först på onsdag. Gillar inte att sova ensam...men helt ensam är jag ju inte : ) Bönan finns ju där!

God natt!