Vi är nu i andra trimestern!!!

Enligt min graviditetsticker på FL går jag i dag in i andra trimestern, den slog om från första till andra över natten (trots att jag alltså gick in i v 14 redan i fredags). Tickern får inte riktigt i hop var nånstans i graviditeten jag befinner mig och beräknad födsel. Därav att det står 28/5, i stället för 29/5. Men som vanligt, tryck på bilden för en större version.

Nu har jag alltså gått drygt en tredjedel av en graviditet, bara 2/3 kvar. Helt galet vad tiden går fort. Känner mig ändå väldigt nervös inför ultraljudet i morgon, om mindre än 24 timmar vet jag om jag är jordens lyckligaste blivande mamma, eller om jag fått min värld sönderkrossad igen...

Det konstiga är att det inte är resultatet av KUB/NUPP jag oroar mig för. På ngt vis vet jag, att om bara bebisen lever, så kommer vi att få fantastiska resultat på testet. Men jag är så orolig för att bebisen ska ha gett upp efter 9+5, när vi såg den senast. Eller att den är för liten till växten, så att man kan misstänka att den är på väg att ge upp... Jag försöker verkligen tänka positiva tankar, att fokusera på hur jag vill att det ska vara (att det ligger en frisk, välmående bebis där inne, vars hjärta slår som det ska, och att h*n sparkar och flaxar som bara den) i stället för på hur jag INTE vill att det ska vara. Enligt "The Secret" är det nyckeln till att få vad man vill här i världen. Jag håller tummarna för att det är sant.

Samtidigt har de där tankarna, som graviditetsböckerna beskriver, börjat smyga sig på: kommer vi at klara det här? Fixar jag verkligen att ta hand om en liten människa 24/7? Borde vi väntat? Vårt liv kommer aldrig mer bli detsamma... Andra väntar, ju. Vi är bland de första av alla de vi umgås med. Varför väntar de? Vet de något vi inte vet?

Graviditetsböckerna skriver att de här tankarna är normala, och att alla har dem förr eller senare i graviditeten, oavsett hur välplanerat och välkommet barnet är. Det är en process man ska gå igenom, det är viktigt för att man ska förstå och greppa det stora som händer. Det är inget man ska ta med en klackspark, inte!

Nu ska jag skriva ner alla frågor jag har i huvudet, så att jag inte glömmer att ställa dem till BM i morgon. Om nu allt är bra, annars kan det ju kvitta... Håll alla tummar och tår för oss, och tänd massor av ljus kl. 11.00!!!