I dag varslades 78 personer på min arbetsplats. Jag var inte en av dem. Inte den här gången, men lågkonjunkturen spås bli den värsta för byggbranschen i modern tid. Just my luck! Skulle inte förvåna mig om jag bli arbetslös lagom till att sabba min ganska hyfsade föräldrapenning...
Fast å andra sidan så skiter jag i det. Om jag får välja mellan att behålla arbetet och få e n frisk bebis, så väljer jag det senare. Och bättre tid att tajma in en arbetslöshet än vid mammaledighet finns väl knappast? Så kanske man kommer tillbaka till arbetslivet lagom till att det vänder igen : )
Bra att tänka positivt. Bara så förbaskat svårt ibland. Som i dag, på Malmborgs på lunchen, när jag plötsligt blev så uppgiven för att jag tycker att magen borde kännas mer om allt är som det ska. Ringde Tomas för lite stöd, och han sa att det så klart inte kan kännas ngt än, eftersom bebisen är så liten nu, bara 5 cm, ju. Och så påminde han mig om att jag gnällde för ilningar i nedre magregionen så sent som i morse, och att jag då nojjade för att det kanske var fel. Och det kan jag inte ens komma i håg.
Jag är uppe och kissar minst en gång varje natt (vilket jag aldrig gjort innan graviditeten), är sjukligt trött, har ömma, något större bröst med blåa ådror på (så där snyggt...), svullen mage, kan känna övre kanten på livmodern sen i helgen, har huvudvärk då och då, är illamående då och då. Ibland så varm att jag inte kan få av mig koftan fort nog, ibland frusen. Lättirriterad, trög i magen och finnig (blä!).
En hel del symtom när jag räknar upp dem så här, ska kolla in dem här när jag tvivlar på att allt inte skulle vara som det borde. Jag verkar ju reagera som sig bör på en graviditet, åtminstone. Att jag inte spyr kaskader kanske jag bara skulle vara tacksam för.
I övermorgon fyller Tomas år, och jag har redan ordnat presenten. Galet spänd på att få ge honom den, men kan så klart inte avslöja ngt här, eftersom han läser här ibland.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar