I dag går jag och Bönan in i v 13. Den sista veckan i första trimestern, och veckan som markerar att man kan pusta ut. Tänker inte orda mer om min inställning till det påståendet, utan nöjer mig med att säga en akronym: NUPP!
Så här skriver FL om vecka 13:
Vecka 13 - 14 nov - 20 nov 2008
Kroppen: Nu är gränsen för den andra trimestern och då är det rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamående och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att urskilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig.
Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan.
300-400 gram i veckan!!! Gahhhhhh!
Och jag som fick smått panik när jag vägde mig i morse, första gången sen jag plussade. Vågen visade på +2,1 kg. Testade att kliva av och på igen, men det var samma resultat. Så här mycket har jag aldrig någonsin vägt! Och av det jag gått upp kan ca 0,03 kg skyllas på Bönan (ja, det är bara att inse: Bönan är ett smeknamn som kommer hänga med, oavsett storlek...). Undrar var de andra dryga två kilona kommer från?
OK, om jag ska vara ärlig så har jag proppat i mig en hel del på ren reflex, för att dämpa illamåendet. Oturligt nog har jag inte haft så kraftigt illamående att jag endast kunnat få behålla salladsblad eller gurka, utan det har gått bra med i princip vad som helst. Röd pölse eller banan, nema problema! Av samma anledning har två frukostar hamnat i min mage varje morgon: först en bestående av Corn Flakes och mjölk hemma, och sen en vid 09.30 på jobb, bestående av två grova mackor (ok, ibland tre...) med leverpastej. Normalt har jag annars klarat mig på en frukost, men suget i min mage i början av dagen är helt galet. Fram emot kvällen är det tvärtom: då får jag knappt plats med något, och ser ut som om någon blåst upp en ballong innanför magens hud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar