Har gjort hemmagjord pizza, som tyvärr fick ätas på egen hand, eftersom Tomas spelar tennis i kväll. Satt och läste tidningen under tiden, och där rapporterades det om Baby P - 17 månaderspojken i norra London som misshandlades i hela sitt korta liv, och som dog av misshandelsskador i förra veckan. Ingen gjorde något, trots att båda sociala myndigheter och polisen var i hemmet vid flera tillfällen. De måste väl sett hur det stod till?
Behöver väl knappast gå närmre in på varför det blev tårar till pizzan?
I dag har jag varit helt matt i hela kroppen, och ögonen har svidit som när man har feber. Är likblek och känner mig helt tömd på energi. Fattar bara inte att jag orkar vara så pass trevlig som jag ändå är mot kolleger och leverantörer som ringer. Kanske inte så konstigt att mitt trevlighetsförråd är tömt när jag kommer hem, och att Tomas får ta skiten? Ha, ha, ha...jag skojar bara. Får jag bara mat i mig innan vi börjar diskutera skitsaker, så är jag lugn. : )
Har länge misstänkt att kollegan L vet/misstänker att jag är gravid. Hon tittar så underligt på mig, och när vi står och pratar så tittar hon ofta ner på min mage (vilket är supersvårt att inte låtsas om...). Skrev om det till vår före detta konsult, som är en av två på arbetet (även om hon som sagt slutat nu) som vet om min hemlighet, och sa att jag förmodligen bara är graviditetsparanoid och inbillar mig att hon tittar så där. Fick svar på det mailet i dag, och enligt konsulten så är det inte alls inbillning. När jag var hemma pga blödningen så hade L frågat konsulten om hon visste om jag var hemma pga att jag kanske var gravid? Konsulten hade slingrat sig snyggt, men det är ju klart att L fortsätter att kika på min mage då och då, för att se om något händer där... Längtar så till nästa vecka, då jag kan berätta!
Nu ska jag mysa med ett avsnitt av Gossip Girl. Lyx!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar