Bönan övar sig i att skrämma slag på sin mamma!

Det är minsann inte bara fingerfärdighet och andning Bönan övar på i dessa dagar. I dag gav h*n mig riktig skrämselhicka. Hade en klarröd blödning när jag gick på toaletten vid 7.30 i morse. Bestämde mig direkt för att stanna hemma och ta det lugnt i horisontalläge. Ringde chefen och förklarade läget, och då hon själv drogs med blödningar under sin senaste graviditet, så förstod hon mycket väl att jag ville vara hemma.

Ringde min BM för att rådgöra med henne och fick en telefontid. Var på toaletten X antal gånger mellan 8 och 10, och det verkade som om blödningen avstannat. Vid 11 gick jag på nytt på toaletten, och då kom en störtflod med mörkare blod med levrade klumpar i. Rinde BM igen och den här gången var hon snabb att ringa tillbaka. Men då hade svärmor redan beordrat mig att ta en taxi till KK-akuten.

Fick vänta i ca 2 timmar, förmodligen eftersom jag sa att jag inte hade ont. Till slut fick jag komma in och träffa en psykopat till läkare (har ALLA manliga gyn på UMAS Aspergers, eller?) som bryskt tryckte upp en sond och studerade sin skärm mkt ingående, i vad som kändes som 10 minuter, innan han sa:

-Allt ser bra ut. Hjärtat slår, i alla fall..

Hörde knappt mer, för sen störtgrät jag, och den snälla sköterskan klappade mitt (taggiga) skenben och gav mig en näsduk, medan Tomas klappade mig på huvudet.

Att sen försöka få ur läkaren en rimlig förklaring, det var ju en helt annan historia - ungefär som att slå huvudet i en vägg. Han var totalt oförstående, och menade att sånt här kan hända och att man aldrig kan säga varför eller vad det kommer leda till.

Pricken över i:et var ändå att han avslutade med:

- Allt är bra just nu, och det ska man ju vara glad för...men om det är början på ett missfall så kommer det ju ut så småningom, oavsett hur man vrider och vänder på det. Då är det ju meningen.

Och det vet väl för f-n vi också, men det kanske inte var det smartaste draget av honom att säga det till en redan hysterisk, hormonstinn gravid kvinna.

Ordinerades hur som helst vila i ett par dagar, så mitt jullov startade tidigare än beräknat. Har legat på rygg hela dagen och vilat, läst och sett filmer. Och till min stora glädje gav Bönan sig till känna för första gången på flera dagar (åtminstone tror jag ju att det är Bönan...)

På tisdag ska jag till min BM, och hoppas då verkligen få höra Bönans hjärtljud, så att vi äntligen kan lägga den här hemska incidenten bakom oss. Får faktiskt second thoughts om att föda i Malmö. Två av två läkare jag träffat på KK där har varit oempatiska puckon - tänk om någon av dem har jour när (om?) jag kommer in till förlossningen?