I morse var vi hos barnmorskan igen. Lycklig var jag som bara gått upp 700 gram sen förra vägningen (totalt har jag nu ökat 11,5 kg sen inskrivningen och totalt rör det sig om knappt 15 kg, känns ok). Hb låg stadigt på 118, lillans hjärtljud på 145 och SF-måttet landade på 35 cm, ngt över min egen höga kurva :-S Börjar allt bli nervös för att dte är en jätte jag har i magen...
BM kände dessutom att lillan nu är fixerad, och ligger väldigt långt ner med ansiktet åt höger, rygg och rumpa åtvänster och ben och fötter åt höger. Som en banan ligger hon, alltså. Förmodligen är det när hon fösöker rucka på huvudet som det bränner och svider i de lägre regionerna...så där skönt.
Berättade för BM att jag vaknat vid ett par tillfällen i natt av att jag på fullaste allvar trott att jag var nära att bajsa på mig (sorrylorry) i samband med en sammandragning. BM sa att lillan förmodligen pressar mot ändtarmen just nu, men menade ändå att vi nog bör ringa förlossningen om jag känner så igen...det är ju så man ska känna strax innan det är dags för krystningen.
Sen avslutade BM med att konstatera att vi förmodligen inte ses vid nästa möte, 14/5, eftersom att hon tror att jag blir mamma senast inom en vecka. Tänkte inte så mkt på det just då, men när jag kom hem från jobb i dag så blev dte hormonkaos och jobbigt. Har snorat och gråtit och tyckt fruktansvärt synd om mig själv för att det här inte kommer att bli som jag föreställt mig det.
I min drömvärld hade vi hunnit flytta in i huset, fixa det som skulle fixas och ordnat babyrummet. Och sen hade jag dessutom hunnit vila upp mig och packa klart BB-väskan ordentligt. Sen hade jag vaknat en natt av att dte var igång och Tomas hade klockat värkar medan jag låg i badet. Och sen när det var dags hade vi kört till Malmö, och fått vår drömförlossning med profylaxandning och lustgas. Tre dagar därefter hade vi åkt hem till fina huset med prinsessan och amningen skulle funka utan problem...
Nu blir dte väl snarare att hon väljer att komma när allt är nerpackat i lådor, inget babyrum är klart, än mindre är det bredspacklat och golvslipat. Och jag har jobbat samma dag och är helt slut. Hela tiden på BB oroar jag mig för flytten och att saker och ting inte går till på mitt vis, bara för att jag inte är där och kan övervaka, och bara för att jag oroar mig så strular amningen och lillan gallskriker dag och natt och jag blir ännu tröttare och mer uppstressad...
Önskar att det fanns en enkel lösning på detta. Eller att jag kunde släppa efter på kontrollbehovet coh ta allt som det kommer... Som om det skulle hända, liksom. :-(
Men nu vännen e de dags att du tar ett djupt andetag :).Allt blir inte jämt som man har tänkt sig & med kroppen full av hormoner som lurar så blir saker & ting ännu större & värre än vad de egentligen e.
SvaraRaderaVa gör de om hon kommer mitt i röran..?? Du/ni kommer att älska henne lika mycke iallafall.
Om amningen inte funkar så ber du om hjälp tills du/ni får det att funka.
& om ni tvingas flytta & jobba när lillan bestämmer sig för att komma så kommer du ha glömt de jobbiga i samma stund som din prinsessa ligger på din mage.
Allt blir som sagt inte alltid som man har tänkt sig, men vet du vad..?? Allt går om man vill :D..
Ta hand om dig själv & varva ner nu. & om de skulle visa sig att du glömt något så har du en stor underbar familj som hjälper dig att fixa de som behövs :D
Många kramar till dig..
Tack för de här orden, Ann-Sofie! Du kan tro att det var välbehöveligt att ta en time out från allt som stressade upp mig i torsdags och bara vara ute hos mamam och pappa på landet. Kram!
SvaraRadera