Här har slagits rekord i sovande. Somnade i soffan vid 21.00 i går, och stapplade till badrummet för att borsta tänderna lite i 22. Sen sov jag gott enda till 9.15 (med bara två kissepauser, hihi), då det blev "Portugal-frukost" (svällda havregryn, färsk tärnadfrukt, naturell yoghurt och fröer).
Nu ska jag strax hoppa in i duschen och göra mig klar för en långpromenad och lunch på sta'n. Tänkte släpa med Tomas till Bonti och G-knapp och köpa skötbordsunderlägg. I nuläget är min favorit det rosa med vita prickar från Polkadot, även om det är det dyraste (of course) jag hittat, men på Bontis hemsida hade de ett i vit satin också - och det vill jag kika lite närmre på.
Det är verkligen inte gratis att skaffa barn... Men fördelen med att vänta och skaffa barn tills man skaffat sig en bra utbildning och välbetalda arbeten är ju just att man kan köpa precis det man vill ha till sin lilla älskling. Inga kompromisser. Och man kan också unna sig en längre föräldraledighet, helt enkelt därför att man har råd.
Det är naturligtvis upp till var och en, men jag skulle inte vilja göra något annorlunda om jag fick leva om. Är glad att vi hunnit resa så mycket sen vi blev tillsammans 2003, och att vi kunnat gå på spontana, blöta after works efter långa arbetsveckor, ätit ute så mycket vi velat och festat en massa. Sovit så länge vi velat om söndagmorgnarna, lagt våra inkomster på till synes onödiga saker och fått vara totalt 100%-igt egoistiska.
Nu är det snart andra bullar, och en annan människas välbefinnande kommer gå före allt annat. Jag menar inte att livet slutar på prinsessans födelsedag, men hon kommer definitivt gå före allt annat och prioriteras från dag ett. Och så ska det vara, enligt mig. Är man inte redo för det, så ska man fortsätta att festa och resa, ta sovmorgnar och handla saker till sig själv - inte skaffa barn för att alla ens vänner gör det eller för att man tror att det är bättre kroppsligt att få barn tidigt...
Som tjejrna i Unga mödrar. Tittar på det med fascination, men tycker sååå synd om dem. Eller nej, det är egentligen barnen jag tycker synd om. De bad inte om att bli födda, så att de kunde bli passade av sina mormödrar 90% av tiden för att deras unga mamma hellre vill träffa sina kompisar och festa. Och de bad inte om att få växa upp med föräldrar utan utbildning och arbeten- något som enligt statistiken ofta går i arv till yngre generationer. Vilka framtidsutsikter ges de här barnen? Det borde vara åldersgräns på att skaffa barn. Eller ännu hellre krav på utbildning och fast arbete... Barn ska inte ha hand om barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar