Herre Jesus, vad jag drömmer mycket och konstigt nu för tiden. Och jag minns alla drömmar så bra. Ibland lite FÖR bra.
I natt har jag ex. drömt att jag fick fullt av leverfläckar på kroppen. Inget konstigt med det??? Men i min dröm var de stora som 5-kronor - allihopa!!! Gick helt knäckt till en doktor som sa att hon skulle ta bort de som var maligna, bad mig hoppa upp på en brits och tog sig en titt. Sen började hon skrapa och skära, men var klar efter bara två-tre minuter. 99% av de där 5-kronors stora blafforna var godartade, så jag fick lära mig leva med dem...
Lätt äcklad, som jag var när jag analyserade drömmen, kom jag ändå fram till att det här måste handla om att jag bearbetar förändringarna som sker med min kropp (för jag har INTE fått en massa födelsemärken över natten...). Huvudet säger att det är normalt och att jag ska acceptera att magen är en badboll (som spänner ibland), att jag gått upp en kupa (inte alls lika svårt att acceptera, dock) och att jag ev. kan komma att få gravidstrimmor (i ärlighetens namn är det mest dem jag oroar mig för. Smörjer som en besatt för att slippa....), men i mitt undermedvetna brottas jag fortfarande med förändringarna, kontroll-freak som jag är.
Den andra drömmen har jag haft en gång förut sedan jag blev gravid, helt säker.
Jag och mamma går förbi Centralstationen här i Malmö, och ovanpå den har man byggt lägenheter. Jag säger att pappa fått förstahandskontrakt på en etta där genom sitt jobb, och mamma kontrar (lagom bitter) med att hon minsann också bor på Norra Vallgatan, fast vid öarna, vilket är sååå flott. Visar sig att man byggt konstgjorda öar i kanalen, och mitt emot dem bor mamma i en egen lägenhet. I drömmen tycker jag det är skitjobbigt att mamma och pappa uppenbarligen separerat.
Min mamma och pappa firar 30-årig bröllopsdag på nyårsafton i år, och är de sista två människorna på jorden jag skulle kunna tänka mig separerade, så den här drömmen har jag väldiga problem med att analysera. Kanske är jag rädd att jag och Tomas inte ska klara de första 18 kritiska månaderna som småbarnsföräldrar och hamna i vars en liten etta, separerade och bittra, och i stället för att låta drömmen handla om oss två, så projicerar jag min rädsla på mamma och pappa, för att se hur det funkat för dem?
Nu ska jag snabbt ta en dusch, om en stund hämtar Danni mig för en tur ut till vår svårt förkylda (snudd på döende, hehe) mamma på landet. Vi ska ta med fika, och Danni ska få pyssla om oss två "sjuklingar" en massa :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar