...varför skulle annars tänder tveka?
Lilla prinsessan har varit febrig, lös i magen och tok-gnällig sen lunchtid. Misstänkte först svinis och blev kycklingmammerädd, men sen kom jag ihåg att bebisar brukar få tänder kring halvåret. Och mycket riktigt. I nedre tandraden, längst fram till höger (som min bästis tandläkaren säkert kallat A1 eller något annat tjusigt) känner man en liten liten sylvass spets. Tittar man så ser man att tanden är på väg upp. Stackars liten. Blev sängdags en halvtimme tidigare i dag, för jag stod helt enkelt inte ut med snyftandet och gnällandet längre. Värst är att hon fortsätter snyfta i sömnen, har flera gånger varit inne hos henen för att jag trott att hon tappat nappen och ligger och gråter. Men nappen är kvar i munnen och hon sover (till synes) gott, men känner väl klliet och skavet genom vällingkoman...
Vågar man hoppas på att det är över till i morgon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar