Vendela synar smultronplantan varje dag, för handen (ganska burdust) fram och tillbaka för att se om hon får en glimt av något rött. Och får hon det så tar hon mycket försiktigt med sitt finaste pincettgrepp och drar av det lilla smultronet, tittar förtjust på det, visar det eventuellt för mig, och äter det sedan njutningsfullt. Underbart att se varenda gång!!! Ska försöka fånga det på film nästa gång.
Nu är de röda vinbären mer eller mindre mogna, men eftersom Vendela inte kan gå ännu, så får jag klättra in i rabatten och plocka åt henne. Men hon äter dem precis lika njutningsfullt som smultronen :-)
Även glasspinnar äts med samma inlevelse ;-)
Vilken liten sötis.
SvaraRadera