För ett år sedan satt jag också på jobbet, liksom nu, men då hade jag en karatesparkande prinsessa på ca 1 kg i magen (läs inlägget
här ), jag gick då in i vecka 27 och oroade mig redan för dagisstarten och för bristningar (fick inte en enda). Nu kommer jag inte ens i håg hur det var att ha mage, får väl hoppas att man får uppleva det snart igen... Och angående dagis så ser det ju ut som att vi faktiskt lyckats lösa det finfint för prinsessan, hon slipper att sätta foten på ett dagis förrän hon är minst 20 månader!!! Nu surrar Tomas dessutom om att han eventuellt vill ta ut sina två månader i januari och februari nästa år, viket skulle betyda att hon hinner bli 22 månader innan det är dagisdags -det gillar vi!
Och det är tanken på det som gör att jag härdar ut nu när det känns tungt att lämna henne på morgonen (det är allt tur att hon sover då, annars hade det varit som att slita hjärtat ur bröstet på en).
Why, oh, why är jag inte också en rik hemmafru i New Jersey? Sovmorgon varje dag och obegränsat umgänge med sina barn, det är min melodi!
Bilden hittade jag på thefilmforum.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar