Over there

Var just inne och läste i bloggen om lilla Brooke Marie, vår lilla hjärtsjuka släkting i Illinois. Hon verkar repa sig bra efter operationen, och hennes föräldrar är redan tillbaka på arbetet. Hmmm, Brooke föddes alltså i slutet av september, och de har bara varit lediga med anledning av den stora operationen. Gissar att de gick tillbaka till sina arbeten redan när brooke var 6-8 veckor. Helt galet! Och här sitter man själv och har ångest över att man sätter barn till världen som andra sen ska passa åt en från 20 månaders ålder... Så olika det är. Man ska nog vara glad att det är just i Sverige man fött barn och är föräldraförsäkrad. Det svenska föräldraförsäkringssystemet går icke av för hackor, vad man än kan tycka om Försäkringskassan och handläggarna där :-)

Såg också att Brooke fått hål i sina små öron, och det är något jag inte ens funderat på. Jeanne, Brookes mamma, skriver att Brooke nu ser ut som en riktigt flickig liten prinsessa med sina små öronhängen, och jag är minst sagt sugen på att rusa ner med vår lilla prinsessa på stan och få taget hål i öronen på henne!!! Fast hon får allt bli frisk först :-) Och så kanske jag borde kolla med hennes pappa först att han tycker att det är ok? Men håll med om att det är såååå sött när små bebisar har hål i öronen!!!

Prinsessan är definitivt på bättringsvägen här, just nu sover hon sin förmiddagssömn, och jag ska hoppa in i duschen om fem minuter. Moster och hennes socka mage (hehe) är på väg hit för att hålla mig sällskap och leka med Vendela. I morgon stannar Tomas hemma som planerat,och jag får jobba endast en dag den här veckan. Så kan det bli...