Var övertygad om att jag drabbats av svininfluensan, när jag vaknade stekhet klockan 03.33 i natt. Tempen visade 38.4 grader, och jag hade svalt de sista Alvedonen innan sänggåendet, eftersom jag varit frusen och haft huvudvärk sen lunch. Panik!!! Skulle jag hinna dö innan Apoteket ppnade? Svininfluensan, öroninflammation (minus öron ont, hur jag nu fick i hop det - Tomas hade ju ö.i. i förra veckan, så total feberyra var det inte tal om!) eller blodförgiftning - det var de tre sjukdomstillstånd jag såg framför mig att jag skulle dö i. Slog 1177 och pratade med en grymt sömnig sjukvårdsupplysare, som sa åt mig att ta 40 ml av den goda barn-Alvedonen som jag hade i kylskåpet (i fall Vendela skulle behöva det en dag) och invänta vårdcentralens akutmottagning 08.00.
Sov med ett öga öppet, livrädd att jag låg och smittade Vendela. Ville ha koll på hur hon andades och betedde sig. Hade dessutom en grym muskelvärk, och kände bara mina ben lite diffust, vilket inte direkt lugnade mig eller bidrog till att få mig att kunna somna om gott.
Ringde direkt de öppnade på läkargruppen där vi är listade och fick en tid 10.30. En väldans snygg läkare i 35 års åldern ropade mitt namn, och alla pinsamma teorier jag funderat ut (svininfluensa eftersom en väninna från Bryssel nyligen hälsat på, smittad av öroninflammation (hallå, smittar det ens?) eller blodförgiftning via en analfissur (googla det, om ni törs!) flög sin kos. Fast när jag följde efter honom genom korridoren till hans rum, såg jag att han vickade lite misstänksamt mycket på axlar och rumpa (hehe), så då övervägde jag åter att lägga fram mina teorier om mitt sjukdomstillstånd. I slutändan blev det inte så - bög eller ej, han var alldeles för snygg för att jag skulle våga stamma annat än "...ehm, ja" och "...öhhh, lite grann, kanske" och annat intelligent.
Skickades hem med besked om en hög snabbsänka, som de inte kunde säga ngt om och rekommenderades Panodil zapp och sängläge tills jag blir bättre. Har haft moderat feber (om det nu finns ngt som heter så?) hela dagen, och var glad för att mormor Ulla och Danni turades om att se efter Vendelafisen så att jag kunde vila. Var även tacksam när hantverkarna called it a day redan 15.30 i dag, och det blev lugnt och tyst i huset. I morgon lägger de sista handen vid väggar och tak. På måndag påbörjas golvslipning och rivning av badrummet på bottenvåningen parallellt - kan bli riktigt kaos... Därför ska helgen, förutsatt att jag mår bättre i morgon, ägnas åt kakel- och garderobsinredingsshopping. Och helst ska vi få tid att klämma ner lite kräftor med goda vänner och familj också, hur nu det ska gå till.
Som vi säger här i Trelleborg: Finns det hjärterum, så finns det (kräft)stjärterum!
