I morse tog jag därför en skiva på måfå med mig ut i bilen, det råkade bli Abbas The Visitors. Deras sista skiva, jag lyssnade massvis på den när jag var gravid med Vendela, minns jag. Låten Slipping through my fingers är bara så vansinnigt melankolisk och sann, så att jag satt och grät bort nästan allt smink :-)
Jag läcker också som ett såll när jag hör den där låten om killen som ligger och ska dö när det är vår utanför fönstret... "Good bye, papa, it's hard to die, when all the birds are singing in the sky. Now that the spring is in the air, little children everywhere, think of me and I'll be there..." Vad tusan är det nu den heter...? Och så visan om den lungsjuka lilla flickan på lasarettet som aldrig får komam hem till sin mamma :-( Hur sorglig är inte den, då???
*snyft, snyft*
Eller den här, då: Den stora dagen med Vikingarna. Lyckades inte hitta den på youtube, och lika bra är väl det, för då skulle väl det sista av sminket ryka all världens väg... Men läs texten and weep!
Den stora dagen
En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag.
Hon har köpt kaffebröd och tårta som smyckats med små ljus
och en likör av bästa slag.
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har,
så ringer det på hennes telefon.
Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.
Hon tar fram finservicen, den med små violer på,
en kopp har visst en gång gått i kras.
Men hon tänker att det gör nog ingenting,
vi blir så få på mitt årliga kalas.
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon,
och hon glömmer allt och springer därifrån,
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin äldste son.
Jaså, säger Du det...
Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll,
en trött gammal kvinna somnar in.
Hon har stått där hela dan och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin.
Hennes kaffebröd finns var och tårtan där den står,
den visar hur barn kan överge.
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå,
då har ljusen brunnit ner.
Jaså, säger Du det...
Har inte ni också låtar som ni lätt gråter till, bara för att de har en sorglig text och inte för att ni har ett sorgligt minne till själva låten???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar