SATC2, torghäng och finkultur - på en och samma kväll!

Jag har ju i all uppståndelse över sommarens ankomst alldeles glömt bort att rapportera om min flärdfulla torsdag då jag fick både ansiktsbehandling, såg SATC2 och åt, drack och skvallrade bort återstoden av kvällen med min allra käraste vän, Fian!

Ansiktsbehandlingen på LenHud gav så klart ännu bättre resultat än förra gången, och nu har jag köpt på mig alla produkter jag behöver för att kunna behålla den fina lystern man har när man går där ifrån ;-) Huden strålade, solen sken och det var riktigt varmt. Nästan synd att gömma ett så fräscht ansikte i biomörkret, men nu var det bestämt och dessutom är SATC tradition för mig och Fia. Redan på studenttiden, när vi bodde i våra små ettor och SATC fortfarande sändes på TV (och då inte repriserat! Ja, vi är allt lite äldre än vad vi ser ut att vara, hihi), så sågs vi i god tid, åt våra eviga bakpotatisar med creme fraiche och hackad rödlök, och drack vårt söta (huuuuu) vita bag-in-box-vin innan vi bänkade oss i min vita Klippan, eller Fias Emmafåtöljer för att se veckans avsnitt. Sen såg vi SATC1 tillsammans när den kom, och så då SATC2 i torsdags. Givetvis har vi även alla säsongerna på DVD, båda jag och Fia, fast jag har inte sett mina på hundra år, medans Fias snart är utslitna. Något jag tänkte på när hon under filmen i torsdags sa:

- Den där klänningen hade Carrie på en av deras första dejter!! Den kommer jag ihåg.

Jag kommer knappt ihåg annat än vinjetten, och det är knappt jag minns den... Lite hjälper det ju att jag på min möhippa för exakt två år sedan var utklädd till just Carrie (så som hon ser ut i vinjetten), med ballerinakjol, rosa tubtopp, lockat hår samt att vi åkte till Cph och drack Cosmos på Umami… Vilken kväll!!! Unforgettable och precis så värdigt och stylish som jag ville att min möhippa skulle vara. Lite lagom utklätt, inga pinsamma uppdrag och bara trevligt med väninnor.

Jag som Carrie på min möhippa, juni 2008

Tillbaka till torsdagen och SATC2. Har helt lyckats undgå att höra ngt om den i förväg, och när Fia sa att den fått dåliga recensioner blev jag uppriktigt förvånad. Jag tyckte den var MKT bättre än ettan (där Carrie mest såg ut som ett grått spöke genom halva filmen, trist)!!! Kanske för att jag själv befinner mig där Carrie är – vid andra bröllopsdagen och allt vad det innebär (the terrible two’s…)?

Mysig scen från SATC2

Efter filmen gick vi till Koi och åt våra gemensamma favoriter där, Sensation Maki och Gyu Cheezu samt drack rosé. Mysigt!!! Sen promenerade vi runt på Gamla Väster en stund för att smälta maten och titta på alla söta gatuhus, stockrosor och vindlande kullerstensgator. Plötsligt stod vi framför en antikaffär och tittade på prylarna i fönstret. Innehavaren visade sig vara där inne, trots att klockan närmade sig 23.00 och undrade om vi ville komma in och titta lite? Självklart sa vi ja (fast efter att ha läst ut Skuld av Alvtegen igår så börjar man lätt så här i efterhand att ifrågasätta sådana beslut…) och sedan fick vi en privat visning och föreläsning om en bronsskulptur som möjligen kunde vara en äkta Alexander Archipenko (Fia sa: Om du kommer ihåg Archipenko, så lägger jag Alexander på minnet…hihi), och i sådana fall skulle den vara värd 240 000 euro. Mats (innehavaren) skulle just skeppa iväg bronsen till the Smithsonian för en värdering, men vi fick alltså chans att se (och känna!) på den där och då. Supervacker var den, i stil med den här bilden som jag hittade när jag googlade upp konstnären:

Skulptur av Archipenko

A Archipenko himself

Det är banne mig bara när jag hänger med Fia som sådant här händer mig. Gången innan denna var när vi satt på Rasoir för över två år sedan och fick välja rubelsedlar i alla valörer ur två ryssars plånböcker (eftersom vi aldrig sett ryska pengar förr…) – men det är en helt annan historia....hahaha.

Ha en fortsatt bra dag!

Xoxo