Kanske läser jag för mycket i Barnaboken och Att växa och upptäcka världen? Jag har hur som helst en viss tendens att snöa in på saker som Vendela BORDE kunna vid x antal månaders ålder. Som det här med att rulla från rygg till mage. En bekant sa nyligen att hennes 1 månaders bebis redan fixar det (vilket min garvade fembarnsmor iofs skrattade gott åt), och då kände jag genast ännu mer prestationsångest å prinsessans vägnar.
Men nu i helgen var det som om allt lossnade. På lördagen hittade Vendela plötsligt sina fötter och har sedan dess lekt en massa med dem. Hade det inte varit för hennes kalaskula är i vägen, så hade hon lätt försökt att stoppa in tårna i munnen (charmigt...). Och i söndags lyckades hon äntligen rulla från rygg till mage, inte bara en, utan TVÅ gånger. Stolt mamma grät glädjetårar och hejade på.
Som grädde på moset valde lill-fisen igår att för första gången låta göra sitt skratt hört för första gången!!!!! Ett lågt, hest whiskey-skratt, hahahaha. Som vi har väntat på det ljudet!
Och vad skrattade hon då åt? Jo, efter veckor av kittlande, pockande och lockande och roliga prutt ljud som bara resulterat i misstänksamma blängningar, så väljer ungen att skratta åt min namnlek (jag smyglär Vendela att säga mamma, hehe).
Vendela satt i Bumbon på diskbänken medan jag rullade frikadeller. Jag pekade på mig själv och sa:
-Maaaaaammmaaaaaaaa!
och sen pekade jag på Vendela och sa:
- Vendela! (för att hon ska fatta att inte alla heter mamma, typ).
Vendela bestämde sig för att det var otroligt lustigt och skrattade, först försiktigt, men sen högre och högre, till slut nästan kiknade hon när jag pekade på henne...alltså redan innan jag sagt hennes namn. Lättroad unge.
I morse var vi på BVC och vägde och mätte samt vaccinerades. Fisen väger 7175 g och är 64 cm lång just nu. Och hon var så duktig när hon fick sprutorna, grät nästan inte alls, utan sög intensivt på nappen och tittade på en skruttig leksak från 70-talet. Tyvärr har resten av dagen präglats av gråt och gnäll, feber och illamående. Nu har hon precis somnat efter gröt, bad och lite alvedon, innan jag ammade henne. Hoppas hon får sova gott hela natten nu... Det är tufft att vara 5 månader :-)
Barnaboken av Anna Wahlgren?? Har läst två meningar i den och ställde tillbaka den på hyllan illa kvickt, usch :-)
SvaraRaderaDen andra boken har jag dock läst lite mer i och den verkar lite mer verklighetsförankrad (inte minst p.g.a att det finns studier som underbygger faktan) :-)
Men ta ändå allt med en nypa salt! Alla barn är ju olika och det vet du ju innerst inne också! Det kommer när det kommer och det bästa man kan göra som förälder är att inte stressa upp sig :-)
Härligt med första skrattet, försök spela in en snutt så att vi som läser din blogg också får se och höra! :-)
Här väntar vi på första skrattet med spänning. Lär väl dock dröja ett bra tag med tanke på hans lilla mage som krånglar... :-/
Däremot har han hittat sina händer och fötter, alltid något att glädjas över :-)
Hoppas att lilltjejen är piggare imorn!
Kram!