I morse bestämde jag mig för att Vendela sett alldeles för mycket av bara mitt ansikte den senaste tiden (vilket iofs skylls på att vi varit tvungna att stanna hemma och passa kakelugnen för att slippa frostskador i förlängningen...), och satte henne i sittvagnen. Efter en snabbis in om kemtvätten med sofföverdragen(hantverkaren som ska installera värmepannan i morgon (tjohooooooo!) var inne och kollade elementen i går och passade då på att sätta ett skitigt knä (inte alls tjihooooo...) i vår ena ljusa, inte-så-billiga howardsoffa från Bröderna Andersson...Tomas var lätt vansinnig när han hörde om det!) så styrde vi kosan mot öppna förskolan här i Trelleborg. I två timmar var vi där, och Vendela var i sitt esse: hon dreglade, tjoade och öhhhhade. Vidare vinkade hon en massa till både fröknar och till Måns och Valdemar. Måns, 10 månader, var inte sen att klappa till Vendela i ändan när hon låg på mage och sög på leksakstelefonen - det ska visst börjas i tid ;-)
När ÖF stängde kl 14.00 gick jag och Valdemars mamma (Emma) en lång promenad upp om Östervångsparken. Hur ofta annars föreslår man för en hyfsat främmande människa (man är ju inte 100% främmande om ens barn dreglat på samma leksak i en timmes tid...) att man ska ta en promenad i hop? Vi bestämde dessutom lite halvt om halvt att vi ska testa ABF's stickcafé nån gång - visade sig att vi båda närde en gammal, halvt bortglömd dröm om att kunna sticka och virka. Tänk vad man kan komma till att prata om i brist på annat. Hihi.
Xoxo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar