Familjeparkering

Innan jag blev mamma missbrukade jag ofta rätten till familjeparkering. Jag parkerade hänsynslöst min lilla Twingo på de stora, luftiga rutorna och tänkte aldrig på familjerna som kanske blev utan familjeparkering. Vem brydde sig, liksom?

Låt oss bara konstatera att the tables have turned - nu förstår jag verkligen anledningen till att de där rutorna är så stora och luftiga. Att försöka få in bilbarnstolen utan att kunna öppna bildörren fullt ut är i princip omöjligt...

Och nu för tiden när alla familjeparkeringsplatser är upptagna utanför Maxi, så misstänker jag genast att samtliga parkerade bilar på de platserna tillhör ensamstående pensionärer eller lata 90-talister (ja, jag är extremt fördomsfull - speciellt när jag jobbat upp en schysst irritation). I dag blev jag halvt hysterisk när jag såg tre solariesolbrända, tuggumituggande, kalsongvisande tönt-idiot-tonnårskillar sno åt sig den sista familjeparkeringsplatsen. (Och, JA, jag vet - det är den kosmiska karman som slår tillbaka. Jag kommer väl få sota för varenda jäkla gång jag nonchalerade familjelivsparkeringsrätten från att de uppfanns till att jag blev mamma...)

- Jag ska fan repa deras bil på väg in i affären, sa jag till Danni (OBS! OBS! Det gjorde jag alltså INTE....jag bara kände väldigt mkt för att göra det, hehe).

- Mmmmmm, man skulle vilja öppna dörren och skrika lite på dem i alla fall, men de skulle ändå bara skratta, svarade hon.

Sen skrattade vi två.

Men ärligt talat, mitt sinne för ordning och reda skulle bli sååååå otroligt tillfredsställt om samtliga butiker med familjeparkering på sina parkeringsplatser även hade nån form av parkeringsvakt som motade bort de som inte har en Acta Graco i passagerarsätet eller en tre/fyrhjuling i bagageutrymmet...